filosofifia

Måste jag ha en (egen) vinning av ett möte, en relation?
Jag trodde jag inte tänkte så men nu vet jag inte längre.
Jag vill känna/tänka att det räcker att hjälpa. Att jag kanske hjälpte. Utan att jag märkte..
Inget möte är utan mening.

Ett brev på posten kan betyda mycket.
Så mycket.
För mycket?

När man har varit tillsammans och sen inte är det mer, vad är man då?
Vänner?
Det känns som ett fel ord till någon som sett in i mig. Inuti. utanpå. Rört min kropp med tankar som en vän inte har. Älskat annorlunda. Någon som kollat på mig med åtra, passion och hetta i blicken.
Vänskap? Nej, jag tror inte det va.
Kärleken kan ju försvinna, det går att vara i lag fast det inte är ett förhållande längre. Absolut. Frågan är bara vad man är då. Vilken relation. Det finns inget ord helt enkelt.
Men ändå, vad är det då?

Titlar på allt. Varför!? Jag vill inte ha några titlar. Behöva ha. Ändå är det det jag söker. Svar.
Syskon, kärlek, sambo, man, vän, bekant, pucko.
Borde det bästa inte vara att bara ta som det är, nära, tätt, pirrigt. Om det är så.
Hemskt. Bra. Illa. Hett. Sorgset. Fint.
-whatever-
Om jag vill. Då borde jag. Bara. Helt enkelt. Utan att ifrågasätta.

Det gäller att försöka leva i nuet. Må bra. Inte tänka sönder. Analysera.
För det onda, det som inte är bra. Det kommer ändå.
Vare sig vi tänker på det eller inte.
Därför borde iaf jag fokuser på det bra. Dom bra.

Så mycket tankar idag.
Ändå.
Jag väljer min tanke.
Nu.

Minnen.