Poesi med Lasse
Jag drömmer så konstigt igen.
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division.
Du är början på någonting nytt och någonting underbart.
Vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.
Jag har varit på rymmen utan någonstans att fly.
Någonstans där så blev jag den jag är nu.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom.
Jag somna den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria.
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar här näst.
Samma tankar en gång till, på vad vi gjort och vad vi vill.
Alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt.
Där är himlen lite närmre för mig.
Det här är slutet på resan och början på en ny, med dig.
Jag litar till ett ord som inte sagts.
Det skälvde när du rörde vid mig.
Någon som vill ge dig värme när allting känns kallt.
Du berättar att du saknar mig i natt, det gör jag med.
Du får gärna komma hit och skrämma mörkret.
/Sofie