två sidor av samma mynt

Tänk om...
Det fanns en pojke som var jättefin. Han var verkligen det. Men ändå kändes det inte riktigt rätt. Tänk om du ville tycka om någon så gärna, att du trodde att du faktiskt gjorde det. Fast du kanske visste? Eller? Tänk om du slapp såra någon. Tänk om det skulle vara enkelt att prata? Prata om sånt som är viktigt, för någon - eller för flera. Tänk om det bara var att trösta. Tröst och sårad - ibland går det helt enkelt inte. Tänk om du själv kunde låta bli att känna - men vem ska känna dig då? Tänk om vi slapp alla tårar, och bara kunde le. Skulle vi verkligen kunna le då? Tänk om vi kunde säga förlåt på ett sätt som inte gör någon illa..
Förlåt.

Tänk om...
Du fick en känsla av samhörighet. En känsla av lycka. Längtan. Tänk om du har anat att det funnits något och en dag inser att någon mer ser det. Tänk om du skulle åka långt för att ta reda på om livet kan vara underbart. Tänk om livet en dag väcker dig - öppnar dina ögon. Ber dig att hoppa, och du tvekar inte ens inför hoppet. Tänk om du känner någon, någon som känner dig - en obeskrivlig känsla. Tänk om du skulle titta någon i ögonen utan att blinka, fast du egentligen blundar. Tänk om du skulle känna någons hud nära, en smekning, en rörelse, ett steg. Känslan av att inte vara ensam, lyckan av att faktiskt vara tyst. Tänk att kunna lyssna, tänk att kunna känna - tankeslöst. Tänk om du visste att det var rätt och vågade tro på det.
Tack.

/Sofie.

PS. (en rolig historia) Det var en gång en flicka som körde bil. Hon letade efter en Preem station. Efter att hon missade en dröjde det ca 20 mil innan nästa kom. Där emellan hann bilen få bensinslut 2 ggr. Det finns snälla människor på jorden som hjälper en dam i nöd - tur för mig. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback