Från hel till halv
Kärlek skulle kunna vara meningen med livet. Att älska och bli älskad. Men inget behöver vara perfekt för att vara underbart - det måste vi förstå. Vad är det egentligen som betyder? Vem, varför? Tacksamhet. Det borde kanske tillämpas mera. Jag är tacksam för alla sekunder men rädd för tomheten. Det är svårt att släppa taget om något som är obeskrivligt. Livet går vidare, det går inte att ändra på. Är rädsla en känsla som styr över kärleken? Det borde vara lättare att vara rädd tillsammans.
Livet är en bråkdel av oändligheten. Vi borde gråta mindre och le mer. Inte förrän hjärtat krossats kan det bli helt igen. Jakten på mina trasiga bitar har börjat...
"Det är först när du öppnar ögonen du inser vad som finns framför dig"
"Det är en sjukdom att bli dumpad"
"Ibland borde vi sluta fråga ovh istället vänta på svaret"
"Kärleken till dig själv är avgörande för kärleken till andra"
"Vänskap är kärlek i dess finaste skrift"
Hej! Du känner inte mig, men jag har sett dig bl.a. i Alingsåsparken. Har hittat hit genom dansmaffian där du bad oss läsa här och kommentera. Så det ville jag göra...
Du skriver så bra om kärleken tycker jag. Kärleken är det största som finns och det som borde råda. Men om man ser sig om i världen upptäcker man snart att det är rädslan som styr. Alla konflikter, allt maktmissbruk, all girighet är egentligen ett resultat av rädsla. Rädslan märks ofta bland människor runt omkring mig, men också inom mig. Ju fler som vågar visa kärlek, desto mindre rädsla kommer att råda i världen.
Jag tycker att du är stark som låter kärleken vinna över din rädsla. Det är något jag kämpar med själv just nu. Kände kärleken starkt en gång, till min älskade man. Men något gick snett. När? Hur? Varför? Kommer jag att våga älska igen? Av rädsla för att det kommer att visa sig vara fel ännu en gång.
Men livet är världens skola och jag lär mig något nytt av varje möte med människor. Det är spännande och jag känner ändå att livet är underbart. Känner mycket kärlek till mina vänner, min familj, min omgivning.
Jag tror på att allt som händer sker av en mening och att man lär sig något viktigt av det som känns svårt. Jag har bara inte riktigt än hittat det jag skulle lära mig av min älskade man. Har haft fullt upp med att hitta tillbaka till mig själv den senaste tiden. Men jag vet att jag fått till mig många värdefulla lärdomar, speciellt från vårt uppbrott.
Ville skriva till dig för att ge dig tröst, så kommer allt detta ur mig. Är skeptisk till om det hjälper dig??? Men nu är det nerskrivet och det får stå, kanske du får ut nåt av det?
Helst av allt skulle jag velat ge dig en kram, för vad är mer helande? Du får en telepatisk kram istället...
Fia! Jag tænker på dig ska du veta! Jag finns æven hær før att lætta ditt hjærta! Vill så gærna prata med dig iaf øver telefon, om det nu går!