filosofifia

åh. om man bara använder det rätt.
då är det så vackert.
poesi. vårt språk.
för visst är det här vackert?

Att jag inte kan sluta titta på en kille i min klass och jag märker att han kollar på mig när han tror jag inte ser och idag frågar jag honom något jag inte ens undrade över och han väckar pannan och hans pupiller blev större och klockan var tre.

Min splitternya vän, som är en pojke, sov över hos mig i natt för första gången. När klockan ringde i morse var det mörkt ute för första gången i år. Medan han duschade, lagade jag havregrynsgröt. Sen satt vi och fnissade över våra gröttallrikar, jag i T-shirt och rufsigt hår, och han redo för jobbet. I hallen kramade han mig länge, länge.
"Jag är galen i dig", tog jag mod till mig att viska.
"Vi hörs ikväll", log han. När han stängt dörren efter sig hade det börjat ljusna ute och jag tänkte: "Kom an då vintermörker! Det här året tar du mig inte."

 Och så ser jag honom, han som gör så tiden stannar.
 Han är 185, har brunt hår, världens finaste namn och rör sig som om allt ordnar sig. 
Han hälsade inte på mig, han log inte mot mig, jag tror inte ens han såg mig (jag stod nämligen bakom två tjejer med klackskor). Men ändå så fick han mig att må så mycket bättre.
Det var det finaste som hände mig idag; han med ögonen.